Värmande

Efter en otroligt fin och varm vecka känns det konstigt att ändå börja planera för och faktiskt börja sticka vantar. Kanske är det kvällsmörkret som får mig att börja känna av att hösten närmar sig. Tog äntligen tag i Entomology Mittens från Knitalong men har bestämt att de ska få heta Scarabévantarna. Länge har jag gått och klappat ett underbart gult nystan Rauma tretråd och så slog jag till, köpte ett sånt och ett natursvart. Vantarna är på gång och växer jättesnabbt. Det gör inte mina Vilaisockor som bara ligger till sig fast jag har bestämt att de ska bli klara. Pendlarstickningen växer, det är ganska långa varv, drygt 100 maskor så den tar ändå sin tid, jag har ju knappt 40 minuter sticktid på tåget. Undrar om jag blivit känd av mina medpendlare som den stickande tanten, jag har nämligen åkt samma tid

varje dag. Lite litteratur: den nya Rowankatalogen har kommit, som vanligt med fantastiska fotografier och en del stickat som sticker ut och en del väldigt klassiskt på gränsen till tråkigt. Hittills har jag inte hittat nån riktig favorit. Sen fick jag låna Kontstrikk av Ruth Gullbekk Bolstad från biblioteket i Broby (först i Skåne med inköp av denna eminenta bok)

verkligen en bok att köpa om man gillar näverstickning. Jag har beställt boken men inte fått den än, dyr, men värd pengarna. Boken innehåller teknik, historik och flera riktigt snygga saker bl a en fantastisk babykofta och en jättefin sjal. Går och tänker på en lite tråkig sak, borde sticka den där svarta koftan som passar till allt, den som blir vinterns favoritplagg. Det får bli en måstestickning, men jag tror det får bli en tant koftakofta fast på mitt sätt, gillar verkligen det där med uppifrånoch nerstickning.