Vurmar vidare

Jag fortsätter med min vurm för estniska vantar. Första paret klart, andra paret halvklart och fler nya par på planeringsstadiet. Restgarner framplockade för ytterligare två par samt vitt garn inköpt på Helylle igår när jag faktiskt fick lite stickcafétid, kul att träffa er igen, ni som var där!
Tur att det är helg nu så jag kan komma igång med fler par, ett par blå-grön-oreanga och ett par med estnisk mudd (sån där sned som ser rutig ut fast den är randig, ja ni får se sen...).

Den gröna spedetröjan växer så sakteliga, tur att det är en del sticktid när jag reser för den är inte såå kul att sticka så hemma blir det lätt att jag tar nåt annat. Jag har i alla fall stickat 5-6 cm efter ärmhålsavmaskningen och ena ärmen är ju nästan klar så det känns hel OK. Men det konstiga är att jag vill sticka fler (eller är det att jag vill ha fler) en vit och en blåaktig önskar jag mig ... men först ska den bruna nattröjan bli klar och monterad och den gröna såklart.

I början på april ska jag åka till Bergen och då tänker jag göra ett besök på Husfliden där, det kan ju finnas fina band eller nåt annat fint, man vet aldrig...

Fast i öststickerierna

Den där estniska stickboken är ju bara så himla härlig (Ornamented journey), mera Esland! Nu håller jag på med två par vantar och är på väg att köpa fler strumpstickor 2,25 mm för att kunna starta ännu fler. Åh så jättekul och fint!
Sen går ju vantar ganska fort i alla fall om man är lite uthållig och stickar klart båda två. Jag är lite förvånad över att jag ännu inte har drabbats av nåt psykbryt över fingervantarna utan att det faktiskt är riktigt kul. Men jag ska inte starta ett par till innan dessa är klara, så den ensamma vanten är en tumvante.

Den gångna veckans resor har gjort att jag nått ända upp till ärmhålen på min gröna spedetröja och i Stockholm hittade jag ett jättefint sidentyg till besparingen och en finfint band också. Känns bra!