Snuvstickning

Jag som trodde jag skulle klara mig, men nejdå, en höstförkylning hittade hit. Då undrar jag, om man orkar sticka är man för frisk för att vara hemma? Nej, för så fort jag sätter mer av kroppen i rörelse än händerna så känner jag att jobb, nej det funkar inte. Igår orkade jag lyssna på en bok, glo på diverse svt play-saker och sticka en del. Stickandet var av varierande slag precis som vanligt en liten stund var av lite olika saker. Hittade ett garn som legat ett tag och inspirerad av Onda su onda fingerless mitts by Annalisa Dione i Drops Lima som jag stickade till dottern i Frankrike så fick det bli ett par till mig också. Mina är tunnare och skulle nog bli snygga med ett par ljusa fingervantar under (dom köper jag nog). Det där med fingervantar, ja, ni vet, för mycket upprepning för otåliga mig. Fast jag har sett att flera par fingervantar som jag blivit sugen på att sticka, men då är det långa vantar med häftiga mönster och fingrarna ser så små och lätta ut på dom, jag blir lurad.
Sen är det min slamsa/tarm i Noro Sekku som jag tar ett par varv på när jag inte orkar tänka, riktigt bra höstfärger!
Och så var det dåliga samvetet som jag bara borde bli klar med snart. Behöver ju inte fler sjalar alls! Den kom upp ur kassen och jag stickade klart ärm ett (kullen var kvar) och startade ärm två, känns bra faktiskt! Jag har nålat in kroppen, den blev för vid, ska sy till den innan jag sätter i ärmarna och planerna för broderiet börjar ta form. Kan inte bestämma mig för om jag ska ha en slejf (heter det det?) där bak som på Odd Molly-koftorna. Det är faktiskt roligt med sånt som kräver lite tankeverksamhet och beslut (så är det ju på jobbet också).